better of alone.

Dom sista veckorna visste inte jag vem du va, och nu vet jag varför. Du förändrades något enormt och jag visste inte vad jag skulle göra, jag tappade känslor, jag blev sur över hur du var mot andra och mot mig, små bråk blev till stora bråk. Men ändå kunde inte jag släppa dig. För jag älskade dig, trodde jag. Sen har jag börjat inse att det inte fanns något som kallades kärlek mellan oss, det ända allt byggde på var lögner hit och dit. Och allt kändes bara jävligt fel. Jag visste hela tiden att jag skulle böhöva släppa dig för eller senare just bara genom ditt beteénde. Jag försökte låssas om att du var bra, gullig och världens bästa pojkvän, vilket är en lögn. Jag tycker synd om tjejen du är på g med, jag hoppas verkligen inte att du gör samma sak mot henne!

Även att jag tänker tillbaka på hur bra vi kunde ha det, saknar jag det inte. Du har sårat mig en hel jävla del, men jag har inte vart så mycket bättre jag heller, men jag har aldrig ljugit om det. Jag skulle kunna skriva hur mycket mer som helst, men lika bra att inte alla får veta.

Jag är lycklig nu & lyckligare kommer jag bli, även att det är svårt. Trodde att det skulle bli så mycket svårare att kunna släppa någon man har haft så tätt intill sig i nästan 11 månader. Men efter allt du gjort gjorde det hela mycket enklare. Kärlek är svårt, kärlek gör ont, antingen mer eller mindre.

Samtidigt som jag blir så trött på alla som säger "det finns bättre, det kommer fler" För det vet jag redan jag är inte ens 15 så det är självklart att det finns fler & bättre. Livet kommer inte gå under, för jag har hela mitt liv framför mig. Men det är helg imorgon & det är dags att börja leva livet :D
Vardag | | En kommentar |
Upp